mitt i allt
Det kan inte bli värre än vad det är nu. Jag är mitt inne i det jobbigaste på hela utbildningen. Detta har varit en av dem mest stressande och pressande vårarna i mitt liv. Men nu börjar jag sakteligen se ljuset. Dagen då vi står där på examen med våra vita klänningar, diplom i handen och skrattar av lycka. Jag ser oss framför mig. Jag, Bananans och en flaska mousserande. Vi kramas och skrattar, skrattar och kramas. 
Jag borde egentligen vara tacksam över att jag befinner mig mitt i helvetet. Skulle aldrig vilja vrida tillbaka tiden då det var ett år kvar till examen. Tänk, då hade man det framför sig, en hel termin av slit och ångest. Minns att jag oroade mig mycket redan då. Och här är jag nu ett år senare. Jag andas, och lever examensarbete. fast med den stora skillnaden att det snart, väldigt snart är över..
Kommentarer
Trackback
