Yey, life´s a bitch and so am I

Vad gör jag?

Jobbar mestadels. Just nu pimplar jag vin och rensar tvätt. Livet leker när man är vuxen. Vissa dagar kan jag bara längta tillbaka till den tiden då jag bodde hemma. Sekunden efter tänker jag att jag aldrig skulle vilja bo hemma igen och hur skönt det verkligen är att ha något eget, att vara vuxen och ta hand om sig själv, lösa sina bekymmer, helt enkelt växa och mogna som person. Där hemma i boet kommer man bara en viss bit på den vägen, det är först när man får testa sina egna vingar, stöta på verkligheten man på riktigt lär sig om hur livet egentligen är. det är inte bara en stor fest på utländsk vodka, som när man bodde hemma. Men det är ju självklart min åsikt och vad jag känner. Haha vad djupt det här blev. Men jag känner mig lite nere at the moment och då blir jag djup. Så läs allt med en nypa salt. haha.

G´ndalf. Vad kan jag egentligen säga om det stället. Kan ju berätta hur en dag ser ut i misären på lagret:

Morgon kl 09.00: mängden är 5 minuter försenade. Alla stirrar ner i golvet, ingen pratar med någon. Man plockar ordrar och vill helst dö.

Morgon fika kl 10:00. Alla sitter i fikarummet. Oftast säger ingen något. Alla bara sitter och försöker sova. Finns det godis eller kakor hets äts dessa oftast. Man skäller på andra att dem äter för mycket. Finns det Metro läses denna och korsord försöker lösas. Kan hända att någon skämtar.

Efter morgon fika: folk är lite höga på socker. Lite gladare. Bara lite.

Lunch 12:00. Mängen åker till BK eller Silverkråkan. Resten sitter kvar och äter medtagen lunch. När alla är klara förflyttar man sig till soffan där man spenderar resten av rasten sovandes eller pillandes med sin mobil.

Efter lunch: Här brukar folk vara glada. Antagligen på grund av maten i magen. Man pratar och skojar hejvilt.
socker kicken brukar dö av efter ca en halvtimme då alla återgår till att hata.

Eftermiddagsfika kl 15:00. Här trycks det bananer och godis. Kan hända att det sker ngn konversation. Oftast om mkt sjuka saker.

Eftermiddagspasset: Här börjar paniken. Skrivaren spottar ordrar. Man går och går men dem tar aldrig slut. Folket vid packen har panik. Alla är trötta. Här brukar folket oftast balla ur. Snöbollskrig, ordbajsning, bråk om musik, felplockningar mm.

arbetsdagens slut kl 18:00. Alla har redan ångest över nästa dag.

Ja, ladies and gentlemen. Såhär ser oftast dagarna ut. Kan ju tillägga att männen härskar över stereon så oftast lyssnar vi på riktigt jävla hård neger rapp eller techno. Jag lovar att majoriteten vill gå och dö. Idag kände jag personligen för att ta upp en k-pist och skjuta sönder stereojäveln. Musiken är så hög så att det dunkar i hjärtat ungefär. Imorgon har dock männen lovat att vi ska lyssna på jul musik. Kommer aldrig hända.

kan nu även passa på att säga att den enda sanna glädjen på G´ndalf är skadeglädjen.

Ja, nu är det inte långt kvar tills nästa pass. Tror jag ska fylla på vinet...

Puss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0