Halelujah moment
Just nu måste jag säga att jag tycker om mig själv väldigt mycket. Jag har säkert haft minst ett år av ångest för att jag har tappat bort ett par ganska så dyrbara örhängen som jag fick av mormor i "jag har inte konfirmerat mig, men jag får presenter endå present". Dessutom älskar jag dom för att de betyder något för mig och är jätte fina. Aja nu till saken, JAG HAR HITTAT DOM. Grejjen var den att jag nyss satt på dass, och mitt dass är väldigt litet så man når till skåpet sittandes där jag har alla smycken under handaftet. I vilket fall fick jag för mig att kolla i ett av mina gamla smyckeskrin, och där låg dom fanimej. Hur kan jag ha missat dem? Antagligen har jag haft sån panik när jag har letat så att jag blivit blind, alltså blindare är vad jag redan är.

bling. bling. ding. ding.

bling. bling. ding. ding.
Kommentarer
Trackback